Igår skrev jag om en EU-rapport som kommit fram till att piratjägarna från film- och musikindustrin kostar mer än vad det smakar. När organisationerna lyckas övertala polisen att pausa allt sitt arbete med mindre viktig brottslighet, exempelvis mord och rån, och istället slår till mot en piratsajt och lyckas stänga ner den, så poppar det strax upp flera nya och Internetanvändarna ökar sitt pirat-tittande.
Jag avslutade artikeln med att skriva lite om vad film- och musikbolagen egentligen borde lägga sina pengar på. Och idag läser jag en krönika av chefredaktören på tidningen M3 som är inne på samma spår: den idiotiska geoblockeringen, som fortfarande finns kvar trots att det är 2015, är ett av de stora skälen till varför Internetanvändare söker oss till piratsajter. De har helt enkelt inget val.
Geoblockering är en metod film- och musikbranschen använder sig av för att bestämma i vilka länder olika produkter ska finnas tillgängliga. Ur mitt perspektiv, som fanatisk Internetanvändare sedan 1995, är geoblockering helt [expletive deleted] sinnessjukt!
Det är en absurd djungel av rättigheter som legala tjänster som Spotify och Netflix måste slåss i. Det är inte alls konstigt att Netflix börjar producera egna TV-serier och filmer, för att själva kontrollera rättigheterna. På grund av geoblockering, där varje enskilt land har egna rättigheter för varje enskilt verk, är utbudet på filmer och TV-serier hos Netflix olika beroende på vilket land du befinner dig i.
Du kan delvis komma runt geoblockering genom att använda VPN-tjänster (exempelvis OVPN eller Hola) för att tilldelas ett IP-nummer tillhörande ett annat land, och på så sätt lura Netflix till att tro att du sitter i USA (i teorin alltså, för jag är osäker på om det är lagligt). På så sätt kan du i teorin komma åt allt material som finns hos Netflix USA, vilket är betydligt mer än hos Netflix Sverige.
Det här är som sagt helt galet. Så kan det inte fungera år 2015.
MPAA och filmbolagen skulle bli betydligt mer framgångsrika på nätet om de dödade geoblockering.
Så här kan MPAA bli en bra organisation
Vad filmbranschen borde göra är att låta MPAA, och deras internationella MPA, centralisera försäljning av licenser för medlemmarnas produkter. Netflix borde enkelt få tillgång till allt det material som alla anslutna bolag har tillgängligt, och låta alla användare komma åt allting överallt. Sedan kan de betala licenspengar för visningar direkt till MPAA, som sedan fördelar pengarna till respektive filmbolag.
Ungefär så fungerar det till exempel med e-böcker och eLib i Sverige.
Då kan MPAA/MPA äntligen fylla en vettig funktion, till skillnad mot idag när de bara verkar skickar ut horder av advokater för att stämma vanliga konsumenter som sett på en piratfilm. Istället för att skita på de anslutna bolagens kunder borde de arbeta med att ge kunderna möjlighet att verkligen betala för filmbolagens produkter.
Det är som chefredaktören på M3, Mikael Lindkvist, skriver i sin krönika. Vi konsumenter vill se en film, och loggar in på Netflix, Viaplay, Headweb, Playmo eller någon annan legal tjänst – bara för att inse att filmen inte finns där, på grund av geoblockering och att filmen ifråga inte får visas i Sverige (men förmodligen i USA, och kanske Australien, Thailand och Chile).
Popcorn Time är inte laglig att använda i Sverige, men den börjar bli relativt populär på grund av det stora utbudet av filmer och TV-serier.
Vad gör vi då? Jo, vi går till Swefilmer eller Dreamfilm, eller kör igång Popcorn Time. Där kommer nämligen filmen att finnas. Visst, det är i en legal och moralisk gråzon, och vi betalar ingenting till filmbolagen – vilket vi gjort om filmen funnits på Netflix – och det kanske inte alltid fungerar helt smärtfritt, men där finns i alla fall filmen vi vill se.
Internet är internationellt. Det ska inte spela någon roll var någonstans du sitter när du använder Internet. Men med geoblockering säger film- och musikbolagen till oss att ”du får inte titta på den här filmen, eftersom du befinner dig i Norrköping och inte i Chicago!”.
Och när geoblockeringen säger så till oss konsumenter, svarar vi ”f*ck you!” och hämtar filmen på en piratsajt – det enda stället där den faktiskt finns tillgänglig.
